Hela hösten har jag pratat om hur mycket jag längtar till vintern och dess mys. Men nu möter jag den med förskräckelse, jag har tydligen förträngt allt dåligt som kommer med den. Igår märkte jag att skinnpajen är ju bara att glömma. Detta är som att göra slut fast tio gånger värre. ;P Jag har levt med den i hela 3 år, och varje vinter överger jag den för att den inte är tillräcklig, och varje vår tar jag den tillbaka. Om jackor ändå hade haft känslor!? ;D



Och inte nog med det, idag vaknade jag upp och upptäckte hur torrt mitt ansikte var. Hur kunde jag ha glömt hur mycket jag fick kämpa förra vintern med min hud!! Men till skillnad från förra vintern så har jag nu börjat med mineralsmink från PURE, hoppas att det kan vara till någon hjälp.

Nu ska jag ta mig ut i kylan för att bege mig mot skolan, i vinterjacka.

Take care