Pattes egna lilla regelverk är rätt roligt. :P Det finns en massa små fix ideér jag har. En av dem, som jag haft nu ett tag är.. att det är strängt förbjudet att åka 45:an på morgonen runt 7 och eftermiddagen runt halv 5! Allt för att undvika ja, vad vet jag, köra av vägen.. :P Samma sak var det igår, så jag åkte hem från skolan runt 6, för med det tids-intervallet har jag klarat mig jättefint de typ 10 senaste veckorna! Men inte igår som ni nog förstod! Jag ser den röda skåpbilen, känner igen den direkt. Och jag tänker; snälla, säg att det är hans pappa, säg att det är hans pappa, snälla, snälla! Och nej, det är det inte. Jag är inte redo, jag är inte REDO! Inte redo för att se han, inte redo för att känna av hur det egentligen är att se han! Jo, men då kan jag förklara för er, ett hugg i magen. Den känslan är alltid lika svår att beskriva. Man blir varm och någon positiv känsla bubblar upp, men det förvandlas snart till något som liknar illamående.

Så där hade ni en spalt ur Pattes egna lilla regelverk! ;D