Jo, jag var arg, för bara en timme sen. Fan vad jag hatar när jag sedan mjuknar. Och han kommer inte efter som han borde ha gjort (om det vore film). Just det, det här är ju verkligheten, glömde det..

Det äckligaste av allt är, när Emil, min bror.. som alltid är kall mot mig. Kramar om mig och säger att han fått nog av Alfred och att jag är värd någon bättre och att han bara ska våga sätta sin fot här igen. Jag kan inget annat än att le, det kommer bli bra.. snart! Med eller utan A. :)